Storyline
var något helt nytt för mig när jag började kursen, till en början uppfattade
jag arbetet som ett stort och invecklat projekt. Jag har under kursens gång
lärt mig att det inte behöver vara stort och invecklat. När vi i vår
studiegrupp började arbetet med vår storyline hade vi många olika idéer om hur
vi skulle arbeta med det. Det tog ett par träffar innan vi bestämde oss för hur
och vad vi skulle göra. Storyline bygger på att barnen själva ska styra
arbetsgången men att vi pedagoger har en tydlig början, mitt och slut. Först
bestämde vi i gruppen att vår storyline skulle handla om den ekologiska
dimensionen vi pratade mycket om nedskräpning och skövling. Det skulle handla
om två troll, ett troll från nutiden och ett troll från framtiden men efter att
vi hade pratat med Anna Hermansson fick vi en ny ide om att vi istället skulle
utgå ifrån den sociala dimensionen. Vi ville istället ha empati som den röda
tråden, vi bollade mycket fram och tillbaka om vad vår storyline skulle handla
om men tillslut kom vi fram till att den skulle handla om Vim som kommer från
ett varmt och fattigt land. Vim kom hit till Sverige när det var vinter men hen
hade inga vinterkläder. Eftersom Vim var fattig och inte hade pengar att köpa
vinterkläder för bestämde barnen att de ville göra kläder till Vim. De gick
till en tygaffär och fick tyger som ändå skulle slängas. Genom detta fick vi
bland annat in den ekologiska och ekonomiska dimensionen. Vårt fokus låg på den
sociala dimensionen då empati var den röda tråden. Ett av målen i förskolans
läroplan (2016) är att barnen ska få chansen att utveckla ”sin förmåga att ta hänsyn till och leva sig
in i andras människors situation samt vilja att hjälpa andra,” (sid 8). Genom att barnen kom med idéerna
om exempelvis att bygga ett hem till Vim och sy vinterkläder till hen så visar
det på att barnen har satt sig in i hans situation och känner empati. Ideland (2016) menar att barnen tar
till sig kunskap och utvecklas både genom att få göra praktiska inslag och
genom upplevelser som väcker känslor.
Som
jag skrev tidigare upplevde jag till en början att storyline verkade var något
stort och invecklat, men jag insåg ganska snart att det inte var lika invecklat
som jag först trodde. Jag fick lära mig ett nytt, roligt och intressant arbetssätt
som jag ser framemot att få fortsätta arbeta med i min framtida yrkesroll som
förskollärare. Vi i gruppen samtalade om att det hade varit roligt att få göra
detta i en barngrupp under en praktikperiod eller under fältstudier då det hade
blivit mer ”på riktigt”. Det kommer nog ta ett par gånger innan jag känner mig
helt säker på hur man ska arbeta med Storyline. Det jag tyckte var svårast var att
ställa öppna frågor, det blev lätt att man ställer frågor som är riktade,
vilket kan göra att man styr barnen omedvetet. Ställer man öppna frågor till
barnen utmanar man dem i sin fantasi och kreativitet. Björklund (2014) menar att det kan vara människans fantasi och
kreativitet som är avgörande för om vi kommer uppnå hållbar utveckling eller
inte.
Under
arbetets gång med storyline upptäckte vi även hur många fler ämnen man hade
kunnat arbeta med. Exempelvis när barnen skulle sy kläder till Vim och de
frågade om hens storlek, Vim svarade att hen var 13 cm lång. Barnen visste inte
vad det betydde men tog reda på det med hjälp av en linjal. Här hade man kunnat
stanna upp och arbetat mer kring matematik. Vi förstod allt eftersom att ett
arbete med storyline kan leda oss in på vad som helst, vilket gjorde att vi
förstod vikten av att ha en röd tråd.
Referenslista
Björklund,
S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.)
Lund: Studentlitteratur.
Ideland, M. (2016). Den kravmärkta människan. Lund:
Celanders förlag.
Skolverket
(2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. (Ny, rev. utg.).
Stockholm: Skolverket.