Reflektion av Elisabeth

Efter introduktionen om Storyline satt vi i studiegruppen och spånade. Tankarna snurrade hit och dit och vi hade svårt att få grepp om vad vi ville göra. Till slut kom vi fram till att vi ville utgå från den ekologiska aspekten och få med den sociala. Vi planerade in att det skulle komma ett troll till förskoleklassen och barnen skulle få tankar om skövling och hur man kan bevara skogen. Efter samtalet med Anna Hermansson fick vi andra tankar. Nästa gång vi träffades i studiegruppen hade var och en tänkt och fått nya idéer. Vi reviderade vår planering nästan från grunden. Vi utgår nu ifrån den sociala dimensionen med empati som röd tråd och får med den ekonomiska och även den ekologiska dimensionen. Vi bytte också från troll till en figur som heter Vim. Vim vill ha kompisar, varma kläder och har ingenstans att bo. Barnen ska få göra kompisar till Vim och bygga ett hus till Vim och hans kompisar. Vi valde att ha med skapandet av Vims kompisar och uppgiften att bygga ett hus både för att barnen skulle få göra något konkret och för som skolverket (2016) skriver låta barnen tillsammans med andra få lära tillsammans genom bland annat estetiska uttrycksformer och praktiska arbetssätt.  

  

Vi bestämde att vi är en förskoleklass som arbetar med återvunnet material. Vi får material från föräldrarna. Barnen har med sig toarullar, kartonger, med mera. Björklund (2014) skriver mycket om återvunnet material och att man ska ta tillvara allt man kan. Vi valde att utgå från att vår förskoleklass arbetar nästan enbart med återvunnet material som de samlar in från föräldrar och andra som vill ge oss material. I detta arbetet valde vi att kontakta en tygaffär för att få tyg till att göra kläder till Vim. För att få in barnens delaktighet valde vi att ett av barnen kom med idéen att kontakta tygaffären. 

  

Vi samlades i studiegruppen och skrev blogginlägg och planerade fortsättningen på vår storyline. Vi tog med oss lådor, papper, tapetrester, silkespapper, lim, mm och byggde ett flervåningshus till Vim. Vi jobbade parallellt med huset och blogginlägg. Några byggde huset och några skrev blogginlägg.  

Vi har diskuterat många saker fram och tillbaka samt vänt och vridit på idéer. Skolverket (2016) lyfter fram att det är viktigt att arbetslaget dokumenterar, analyserar och diskuterar det som sker och ska ske i barngruppen. Samtidigt ska barnen utveckla sin förmåga att dokumentera sina idéer. I vårt arbete runt storyline har vi analyserat tillsammans, dokumenterat via blogg och det vi har byggt upp. En tanke med att barnen skulle få göra kompisar till Vim och bygga upp ett hus till Vim var att de fick möjlighet att dokumentera med konkret material. 

Efter vår revidering av planeringen utgick vi inte längre från den ekologiska dimensionen utan istället den sociala för att ge barnen möjlighet att leva sig in i andras situation och låta dem ta ställning till olika etiska dilemman, i vårt fall, empati. Skolverket (2016) påpekar att det är viktigt för barnen att reflektera över etiska dilemman och utveckla en vilja att hjälpa andra. Vi har även med de ekonomiska och ekologiska dimensionerna men vårt fokus ligger på den sociala dimensionen. 

Att jobba med storyline i en barngrupp verkar spännande och det ska bli roligt att få pröva det på riktigt. En svårighet att göra det på detta sätt var att vi var tvungna att vara barn samtidigt som vi var pedagoger. Det hade varit mer givande att få arbeta med en riktig barngrupp och få riktiga dilemman att ta itu med. 

Referenser 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling i förskolan (1:5 uppl.). Lund: Studentlitteratur. 

Skolverket (2016). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 [Elektronisk resurs] : reviderad 2016. (3., kompletterade uppl.) Stockholm: Skolverket. 

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket. 

Inflyttningsfest

Nu är den stora dagen här och barnen är förväntansfulla och nervösa över att Vim skall komma. Barnen uttryckte olika funderingar kring hur Vim ser ut.  

-Jag tror det är en han.  

-Jag tror det är en grön Hulk. 

-Nej, det är en mus tror jag. 

-Fast det är nog inget djur. 

Det plingade på dörren och barnen stannade upp och blev tysta.  

NU KOM VIM!

 

Här presenterades Vim för sina nya vänner. 

Festen blev jättelyckad och Vim blev så glad för sitt nya hem och sina nya kompisar. De hade inflyttningsfest och Vim flyttade sedan in hos sina kompisar. Barnen var nyfikna på att veta mer om vart Vim kommer ifrån så de kollade upp landet på Ipaden och Vim fick visa bilder på vart hen kommer ifrån.

Reflektion av Victoria

Arbetet med storyline har varit nytt för mig, jag har varken arbetat med det eller hört talas om det innan. Efter föreläsningen om storyline tyckte jag att det lät intressant och det skulle bli spännande att sätta igång arbetet. Vi i gruppen hade väldigt många idéer och vi satt och bollade vad storylinen skulle handla om. Vi kom fram till att vi ville utgå ifrån den ekologiska hållbarheten och vi pratade både om skövling och nedskräpning. Vår första tanke var nog att det skulle vara lättast och att vi sedan skulle få in det ekonomiska eller sociala. Men när vi hade bestämt oss för skövling av skog och att det skulle handla om troll körde vi lite fast och kom inte på något bra inom social eller ekonomisk hållbarhet. Det var efter första samtalet med dig (Anna) som vi ändrade oss, du fick oss att tänka om. Vi ändrade till att den sociala hållbarheten skulle vara i fokus och att det sedan var lättare att komma in på de ekologiska och ekonomiska. Den röda tråden i vårt arbete var empati och det blev också målet att barnen skulle förstå vad empati var. Inte just ordet empati men att kunna sätta sig in i andras situationer och vilja hjälpa som är en aspekt inom den sociala hållbarheten. Som skolverket (2016) beskriver att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra.”(s.8)

Storyline är ett bra arbetssätt då man utgår ifrån barnen och det blir ett demokratiskt arbetssätt. Barnen får inflytande genom att vi hela tiden utgår ifrån vad de tycker är intressant och för berättelsen vidare utifrån deras intresse. Björklund (2014) beskriver att ju mer barnen får vara med och påverka på förskolan desto starka blir deras känsla att vilja förändra. De ställs inför dilemman som de måste diskutera med varandra för att komma fram till hur de gemensamt skall göra. Skolverket (2016) beskriver att ”förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande.”(s.12).  Det blir ett tydligt arbetssätt för barnen eftersom det skall finnas en tydlig röd tråd och en början, mitten och ett slut. Vi ville att barnen skulle få en förståelse för den ekologiska dimension genom att prata om återvinning och återvunnet material som exempelvis när vi återanvänder tyg för att skapa kläder. Björklund (2014) menar på att ju tidigare man börjar sortera material desto lättare är det att det blir en självklar del i vardagen.

En svårighet var att komma in i tänket då ingen av oss i gruppen hade arbetat på liknande sätt. Jag tyckte också det var svårt att tänka sig in i vad barnen hade svarat på de olika händelserna, därför hade det varit intressant att få testa det på en förskolegrupp i verkligheten. De öppna frågorna som vi skulle ställa till barnen för att leda dem till målet var svåra, det blev lätt att frågorna blev för styrda. Svårigheten var att vi vuxna skulle ”styra” men ändå låta barnen styra berättelsen framåt. Men jag tror att det blir lättare ju mer man arbetar med storyline och jag är väldigt sugen på att testa detta arbetssätt när jag börjar arbeta.

Referenslista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan. Tillgänglig: https://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/forskola

Reflektion av Anja

Att bli introducerad till den här typen av arbetssätt som storyline erbjuder är någonting jag kommer ta med mig, och jag kan nästan garantera att jag flera gånger under min karriär som förskollärare kommer använda mig av storyline. Under arbetets gång var jag på besök på min praktikplats och jag berättade då för min handledare att vi höll på med just detta arbetssätt, och hon delade med sig av ett projekt hon hade haft några år tidigare som barnen fortfarande pratar om då det var så lyckat. Med det sagt är jag helt övertygad om att nu när vi vet vad storyline innebär så finns det nog få – om ens någon – i vår klass som anser att det är ett dåligt eller tråkigt sätt att arbeta på. Det gav mig också en bekräftelse att detta faktiskt görs ute i varsamheten, och är inte bara något som låter bra i skrift.

När vi inledde storylinearbetet hade vi endast haft föreläsningar om ekologisk hållbarhet, vilket för vår del innebar att våra tankar gick dit direkt och första idén vi hade handlade om skövling av skogen. Vi bytte sedan idé till nedskräpning, men efter Annas handledning bytte vi spår helt. Vi fastnade för den sociala hållbarheten som huvuddimension, vilket enligt Vallance, Perkins och Dixon (2011) handlar om saker som rör människans välmående - exempelvis likabehandling, empati och mänskliga rättigheter.

Vår nya idé landade i empati som blev vår röda tråd; att värna om andra människor, att förstå andra människors situation och att. I läroplanen kan vi läsa följande; ”förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra.” (Skolverket, 2016) och därför blev det ett naturligt tema. Karaktären Vim som sakta men säkert växte fram hade inga vänner, ingenstans att bo och inte heller några varma kläder som lämpar sig för vintern för att i stort sett få barnen att tycka synd om den. Vim kom även från ett annat land där saker inte är likadant som här, vilket meddelas i sitt första sms. Med empati som utgångspunkt kunde vi därifrån inkorporera den ekonomiska aspekten; Vim hade ingenstans att bo, hade inga kläder anpassade till detta klimat och hade inte heller några leksaker. Även om vi aldrig ordagrant sa att Vim var fattig så är det undertonen i meddelandena. Med nyckelfrågorna kunde vi också leda in barnen på ”rätt” spår. De två dimensionerna samspelade då barnen på grund av empatin de kände ville hjälpa Vim och göra ett hem.

Vi fick en del inspiration av föreläsningen under Globala Skolan, då en förskola kom och föreläste om hur de jobbat med Storyline i sin barngrupp. De tog exempelvis upp vilka byggstenar som krävdes till en karaktär för att ge den en personlighet. Det tog vi till oss och låtsades att barnen gjorde varsin blomma till sin karaktär där varje blomblad var en egenskap. I läroplanen för förskolan (2016) kan vi läsa om att barnen ska ges möjlighet till inflytande och delaktighet och eftersom barnen styr händelserna är detta ett fantastiskt sätt att få barnen uppmärksammade på att de får bestämma och påverka. Barnen lär också tillsammans på ett sätt som jag aldrig sett förut, och får utifrån sina egna erfarenheter och intressen arbeta vidare för att få kunskaperna som vi sätter som mål.

Björklund (2014) anser att det behövs en förändring i lärandet för att kunna skapa förändring genom lärandet. Eftersom jag varken jobbat med eller hört talas om storyline tidigare är det ett nytt arbetssätt, och jag anser det vara en metod som går väl med det Björklund syftar på. Hon menar att för att lära sig om hållbar utveckling behöver undervisningen vara gränsöverskridande såväl som ämnesöverskridande, och jag anser att genom storyline är vi på god väg.

Referenslista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. (Ny, rev. utg.). Stockholm: Skolverket.

Vallance, S., Perkins H. C. & Dixon, J. E. (2011). What is social sustainability? A clarification of concepts. Geoforum.

Reflektion av Therese

Reflektion av Therese 

Storyline är ett arbetssätt som jag aldrig tidigare har hört talas om. Jag hade svårt i början att förstå hur själva storyline fungerade eftersom jag missade kursstart och början på föreläsningen med storyline så jag har fått ta hjälp av min grupp som har varit hjälpsamma. Detta arbetssätt tror jag att man måste göra ett par gånger för att komma in i själva arbetsgången men jag tycker att det är roligt och det är ett arbetssätt som går att använda till alla olika sorts ämnen i förskolan samt skolan. Det är utmanade och kan utveckla kreativiteten och fantasin både hos barn och pedagoger genom att man får använda sig utav praktiska inslag.    

Först var vår grupp inne på att arbeta med nedskräpning och skövling i vår storyline där vi ville få in ett troll från nutiden och ett från framtiden. Vi ville att de ena trollet från nutiden skulle skräpa ner och att det andra trollet från framtiden skulle komma på besök och berätta att så kan man inte göra. Vi började diskutera varför vi tänkte på nedskräpning som det första alternativet och kände att nedskräpning är det som vi vet något om, som ligger oss närmast så det var väl därför det var vår första tanke. Efter en pratstund med Anna Hermansson där vi fick information om att det var många andra grupper som hade samma tänk med nerskräpning och ekologisk hållbarhet, började vi att tänka om. Innan hade vi diskuterat att vi ville att trollet skulle få känna skuld och empati för att komma in på den sociala hållbarheten. Det gjorde att vi istället valde att utgå ifrån den sociala hållbarheten som grund. Efter lite diskussion kom vi in på värdegrund och kom fram till att empati skulle bli vår röda tråd. ”Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas” (Skolverket 2016, s.4). Enligt storyline.se (2018) ska man väl ha tänkt igenom början för att få igång barnen i arbetet och slutet för att visa att det finns ett klart slut vilket jag anser att vi gjort eftersom vi fått till en intressant och spännande början med ett brev som låg på golvet och har planerat in ett bra avslut med inflyttningsfest.   

Genom de olika händelserna och nyckelfrågorna får barnen möjligheten att diskutera och utveckla vad de kan göra och hur de skall göra för att kunna hjälpa Vim. Det gör att vi kan komma in på den sociala dimensionen och att barnen kan på så vis utföra problemlösning utifrån deras tidigare erfarenheter. Genom att använda sig av återvunnet material som mjölkpaket, glasspinnar, toarullar och tygrester till barnens skapande av sina karaktärer kan vi prata med dem om varför man återanvänder material. Det är bra att bygga och konstruera med och kostar ingenting eftersom vi tar vad vi har och det kan göra att vi minskar våra ekologiska fotavtryck samtidigt som vi tänker på ekonomin. Från barnens intressanta dialoger kan man höra deras tankar och fundering kring livet som kommer fram och genom reflektioner för de deras berättelse vidare. ”Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas” (Skolverket 2016, s.4). Kreativiteten hos oss gruppmedlemmar har fått användas och utvecklas vilket Björklund (2014) beskriver är en viktig del för att barn ska använda sin fantasi och utveckla nya idéer som är en nyckel för att försöka komma på nya lösningar för en bättre hållbar utveckling.  

Det var många moment som vi har behövt tänka på, på kort tid vilket jag tycker har varit svårt att få ihop men tror att vi har lyckats. Detta arbetssätt känns som att de kräver tid vilket man kan planera in på sin kommande arbetsplats för jag skulle gärna vilja utfört storyline igen med ett annat tema. 

Referenser 

Björklund, S. (2014) Lärande för hållbar utveckling: i förskolan (1.uppl.) Lund. Studentlitteratur 

Skolverket. (2016). Läroplanen för förskolan Lpfö98. (Ny, rev. utg.). Stockholm: Skolverket. 

Storyline (Hämtad 18-01-05)  

www.storyline.se